Abstract
Several studies have previously shown that contrast echocardiography is a clinically reliable method for assessment of left ventricular volume, left ventricular function compared with two dimensional echocardiography. The method of the study was by using biplane Simpson's measure ejection fraction and left ventricular volumes and with visual assessment to assess contractility in segmental wall motion of the left ventricle in 20 patients. The purpose of this study was to investigate whether contrast echocardiography could result in significant differences between contrast- and non-contrast echocardiography in patients without indication according to current recommendation of American Society of Echocardiography and the European Society of Cardiology for inexperienced sonographer. The results of the study demonstrated that the assessment of left ventricular function compared with two dimensional echocardiography provides clinical relevant altered diagnosis and that the segmental assessment with two dimensional echocardiography has greater variation compared to contrast echocardiography which had very low variation between inexperienced sonografer.
Abstract
Flera studier har tidigare visat att kontrastförstärkt ekokardiografi är en mer kliniskt tillförlitlig metod för bedömning av vänsterkammarvolymer och vänsterkammar-funktion jämfört med icke kontrastförstärkt ekokardiografi hos patienter med indikation för kontrastekokardiografi. Syftet med denna studie är att undersöka den kliniska nyttan av kontrast för oerfarna ekokardiograförer hos patienter som inte har indikation för kontrastekokardiografi-undersökning enligt riktlinjer från American Society of Echocardiography och European Society of Cardiology. Metoden gick ut på att med hjälp av biplan Simpsons bedöma ejektionsfraktion och vänsterkammarvolymer samt med visuellbedömning bedöma kontraktiliteten i segmentell väggrörlighet i vänsterkammare hos 20 patienter. Studien visade att bedömning av vänsterkammar-funktion med kontrast ger klinisk relevant förändrad ejektionsfraktion och vänsterkammarvolymer samt leder till förändrad bedömning av patientens vänsterkammarfunktion i hälften av fallen. Konklusionen är att kontrastekokardiografi förändrar bedömning av vänsterkammarfunktion samt även bedömning av segmentell väggrörlighet och minskar variationen i bedömning av regional väggrörlighet mellan oerfarna observatörer.
